Glasögonen: på!

Jag har linser ungefär 364 dagar om året - i snitt. Jag plockar bara fram mina glasisar vid väääldigt enstaka tillfällen - som för ett år sedan, när jag fick problem med ögonen (och ett sår på hornhinnan, fick jag reda på senare...). Alla som har linser vet ju att man blir torr/trött i ögonen då och då, men då brukar jag helt sonika ta ur dem och känna mig fram i världen. Detta händer ju 9 gånger av 10 på kvällen, och SÅ extremt dåligt ser jag inte.
Men idag var jag tvungen att plocka ut dem mitt på dan, efter att ha gnuggat mig i ögonen i hopp om att det skulle kännas bättre. Det gjorde det inte. Så nu sitter glasögonen på näsan igen. Och jag kan inte låta bli att tänka tillbaka på när jag fick mina glasögon för några år sen. Vad otroligt HÄRLIGT det var att se igen, efter typ tre-fyra år i förnekelse. Jag klarade mig längre än de flesta. Under lektionerna i skolan satt jag och lyssnade på lärarna när jag antecknade (de säger ungefär 6 gånger av 10 exakt vad de skriver på tavlan, har ni tänkt på det?), för vad de faktiskt skrev på tavlan såg jag inte. Ibland frågade jag bordsgrannen, ibland blev det bara vilda gissningar. Sen skulle jag ta mitt körkort, och då var jag tvungen att ge upp - Sverige vägrade låta mig köra på dess vägar utan glasögonen på. Jag minns en gång när jag glömde glasögonen hemma inför en körlektion, och jag är uppriktigt sagt väldigt glad idag att både jag och körläraren överlevde den halvtimmen.