Tyst minut

Solen sken så fint i morses, så jag bestämde mig för att ta tåget till Vignola idag. Igår går uppmanade den svenska regeringen det svenska folket att ansluta till dagens tysta minut klockan 12.00, och eftersom jag tyckte, och tycker, att det kändes viktigt att på något sätt hedra alla dessa norskar som så fullkomligt tragiskt fått sätta livet till ställde jag alarmet på 11.58. Jag är ju lika mycket nordisk här i Italien som hemma i Sverige.
Jag satte mig upp i solstolen mot det hållet som jag antog var norr och väntade. Precis innan kyrkklockorna började ringa inne i Vignola, la sig himlens enda, lilla moln över solen och skuggade området omkring mig. Om inte det var ett tecken, så ved jag inte vad det var.

“Om én mann kan vise så mye hat,
tenk hvor mye kjærlighet vi alle kan vise sammen.”