Något sent, men...

Jag glömde!
I Australien tog vi några kort med Peters lilla digitalkamera. Dessa kunde vi aldrig lägga upp på bloggen, för vi hade ingen sladd och kortet var för litet för datorn (vi kollade på såna där finurliga apparater man kan köra in kortet i, men prioriterade väl kanske inte riktigt en sån). Men när Peter var här för tre veckor sen förde jag över alla bilder till datorn. So, here we go, mer än ett halvår försent:

Emma och Mattias

Jag och Daisy väntar på mat på någon pub vi blev skickade till, hörde till programmet vi körde när vi kom till Sydney.

Matthew och någon blond skottetjej.

På det uuuuuunderbara (eh, not) hostlet G'day Backpackers i Woolloomooloo, Sydney.
Det var här vi borde den första veckan (eller var det ännu längre?), också för att det var en del av vårt "program". Sen flydde vi till Eva's backpackers.

Dave till höger, var i Sydney för att sjunga opera.
Han gick dock under jorden och åkte sedan hem i ryslig fart.

Jag vet inte, men småortsbor som jag och Peter är tyckte vi det var supercoolt att man kunde handla fetaost i mataffären på väg hem från krogen.

Uh. Farmen.
Jag bygger en hönsgård (något för CVt?) bland en miljon flugor.

Jobb nr.2.
Vet att jag lovade bilder från detta för ett halvår sedan, men bättre sent än aldrig!
Vi jobbade alltså för "Childrens cancer institute Australia" och samlade in pengar på shoppingcentran runt om i Sydney (Sydney är rätt stort. Några gånger åkte vi tåg i 1,5 timme för att komma ut i en förort...) genom att sälja... guess what? Skumgummirenhorn och tomtemössor. Visst var vi jättesöta?

Sista dagen på jobbet (23 december) bjöd våra väldigt humanistiska arbetsgivare på pizza, donut och öl i väldigt klassisk Aussieanda. Håkan var jättelycklig.