Kompis det går bra nu. Fan så bra!

Vet ni vad?
Jag är med hund. Lite.

Sen vår Bella-pella gick bort våren 06 har jag suktat efter en egen vovve. Det har varit mer eller mindre hälsosamma stunder på blocket, i djuraffärer, tjat på mamma, pappa och Peter, och timmar framför vovve.net de senaste åren, med förhoppningar om att jag snart skulle få ha en egen.

Men sen blev det ju Australien. Och sen Italien. Och när jag väl började studera och trodde att jag kanske skulle kunnat åtminstone vara fodervärd och göra mycket skolarbete hemma, visar det sig att jag valt en av de få program där man verkligen är i skolan 40+ timmar i veckan. Min sista förhoppning var att spamma alla kennlar i närheten med mejl om att jag gärna sitter hundvakt, gratis, kanske någon gång i veckan bara för att få klia en hund på magen och stövla runt i skogen i snålblåst. Men så hittade jag en annons på blocket. En vovve som behövde lite promenader och sällskap några timmar ungefär 2 gånger i veckan. Lycklig? Extas? Bara förnamnet.

Fan vilket flyt jag har.