Earth hour

Sådär ja, nu börjar det dra ihop sig till påsk! På onsdag eftermiddag är det jag som sitter på tåget, glad och trött efter avslutning av boende-kursen, taggad inför allting som jag lyckats trycka in på de knappt fem dagar jag kommer tillbringa i Trollis. Men, det är fortfarande fyra dagar kvar till onsdag, och eftersom jag är så gott som klar med projektet som ska redovisas då, har jag spenderat dagen med att leta födelsedagspresenter till alla dessa människor som fyller år i april. Att de klumpar ihop sig är inte alldeles bra för min ekonomi.
Allra värst är Peter såklart, som aldrig önskar sig något (tvålkopp räknas inte!). Och vad köper man till något som anser sig aldrig behöva någonting? Pasta? Det behöver man ju ändå alltid, menar jag.

I kväll ska jag till Sara och Torbjörn och deras nya slott på Saltö. Jag menar; en diskmaskin? Really? Tycker man borde förbjuda folk att ha diskmaskin tills jag kan lägga vantarna på en. Det är otroligt vad orättvist livet kan vara.

Det är earth hour ikväll, då ska det släckas och mysas, eller hur? Förstår inte varför människor klagar på det där, även om man inte bryr sig ett skvatt om miljön (ajabaja!) finns det väl ingenting som är så mäktigt som när människor världen över går ihop och gör någonting tillsammans? Och ja, det finns massvis med annat man kan göra som skulle påverka i större utsträckning, men det handlar om en gest och jag tycker det är så fint att jag blir helt blödig när det gäller såntdär. Och visst är det ett fint tecken på att vi någon gång om året faktiskt bryr oss om något annat än pengar och materiella saker? För när man sitter där i mörkret och livet inte kretsar kring TVn, datorn, diskmaskiner, mobiltelefoner, facebook och plattänger händer någonting alldeles fantastiskt; man inser att man fungerar alldeles utmärkt som människa bara man har tak över huvudet, någon att dela sina tankar med och mat i magen.

Stina