Ja, här kommer det inlägg sådär stötvis. Lyckas ju aldrig riktigt komma igång på riktigt.
Märkte just att min gamla blogg på devote försvunnit. FÖRBANNAD blir jag. Jaha, bara sådär? Alla inlägg från under två-tre år puts väck. Helvetes jävla devote.
Om några minuter sådär ska jag ta bilen till Vargön. Peter har jobbat idag, och jag unnade mig sovmorgon. I morgon åker vi, tillsammans med Peters familj och hans farmor och farfar, till Kärringön. Planerat sedan länge, så det är synd att man inte kan få något passande väder till eventet. Undrar om de tre fina dagarna i veckan var de sista (och första) regnfria dagarna denna sommaren. Det ser ju så ut.
Vad annars? Tja, det har hänt mycket som inte hamnar på print här. Jag ska ju flytta, till exempel. Bara sådär! En solskenshistoria skulle jag vilja säga.
Samma dag som jag skrev inlägget innan, i april, satt jag och några klassisar och pratade om flyttar och sådär, och jag sa själv hur jobbigt det skulle vara att flytta, och att jag faktiskt är hemskt nöjd med det lilla skrymslet jag har (trots att ingen annan verkade förstå att det gick att leva utan köksfläkt och frys). Och då gick det kanske upp för mig att man faktiskt kan flytta. Att man faktiskt kan hamna på ett bättre ställe, några kvadratmeter större helst, och med nya finesser för några tusenlappar mer i månaden.
Så jag började helt sonika leta efter något nytt. Ögnade maniskt igenom blocket några gånger per dag, letade upp fastighetsägare i Karlskrona som jag kontaktade, och drömde härliga drömmar om allt från tvättstuga i huset till något annat än plastmatta på golven.
Så jag kikade på några ställen. Var helt lyrisk och tänkte att jag kunde punga ut med 4500+ för att få kakelugn, balkong, tvårummare och 55 kvm. Och tja, sen kom verkligheten ikapp och jag insåg att jag inte alls kunde lägga så mycket pengar ens om jag hade lust.
När ingenting intressant kom upp tog jag saken i egna händer. Jag tog en 3-timmars promenad på Trossö och skrev upp adresser på hus som jag väldigt gärna kunde tänka mig att bo i. Det finns fantastiskt vackra hus på Trossö, från 1700-1900-talet med spröjsade fönster och högt i tak. Det var ju så jag ville bo.
Så jag googlade adresserna, men kom inte fram till något vettigt förrän jag snubblade över ett ovanligt efternamn som hyrde ut en av de finaste lägenheterna i stan. Efter ytterligare googling råkade jag hamna på denna mannens hemsida, och hoppsan, det visade sig att han ägde 9 av de husen som jag skrivit ner på min lapp.
Så jag skrev ett tårdrypande mail om hur gärna jag ville gå över gamla knarrande trägolv, och så ringde han upp.
Samma dag träffades vi utanför ett av husen. Ett litet blått 1700-tals hus, ett av de få som fanns kvar efter att Karlskrona nästan brann ner till grunden på slutet av 1700-talet. Han hade nämligen eventuellt en etta ledig där. Några steg från havet. Egentligen hade han tänkt ha det som kontor, men om jag var intresserad kunde jag nog ändå få den. Så vi kikade in, och det var det fulaste jag sett! Hela lägenheten skulle renoveras. Kök skulle rivas och bytas ut mot Marbodal, badrummet skulle kaklas och förses med ny WC, nytt handfat, ny duschvägg i glas, golv skulle bytas, nya tapeter skulle på, ytterdörren bytas ut och allt för en hyra på 3.500:- (det vill säga, 300 kr mer än vad jag betalar idag).
Jag dog lite inombords när jag fick veta att jag som hyresgäst gärna fick bestämma kakel, köksluckor, tapeter och hur allting skulle bli. Tror ni jag sa ja?
Så under sommaren har vi hörts lite sådär då och då, för min nya hyresvärd vill gärna höra med mig innan han bestämmer någonting. Som när han ringde och undrade om det var ok att de förlängde köket och la till ett till bänkskåp. Eller när han undrade var jag tyckte att en av väggarna skulle vara. Eller om jag ville ha en till garderob, och om den i så fall skulle vara i sovalkoven eller i stora rummet.
Just nu är jag förbannat rädd att någon i min närhet ska dö, för sån tur som jag har haft de senaste två åren kan väl ingen ha?
Oj! Nu får jag hoppa in i bilen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar