Ciao, buona sera a tutti!
Idag hade jag min första italienskalektion. Supernöjd med mitt val att välja italienska före photoshopkurs; det är ju KUL! Läraren var jättemysig, och själva läroformen funkade bra. De flesta som var där verkade dock kunna en del italienska. Fusknybörjare, som hon kallade det. Så också jag, antar jag!
Annars då? Livet leker! Faktiskt. Är störtnöjd med tillvaron just nu, förutom att ingen riktigt vet vad projektet i skolan handlar om. Vi var på Verkö igår och kikade på industriområdet. Vi ska typ göra en illustrationsplan på ett nytt förslag. Men det finns så många frågetecken kring hur, och jag missade grupphandledningen idag. Aja.
Men roligast just nu är att jag fått napp på mitt cv. Väldigt oväntat faktiskt. Jag har lagt några timmar på mitt cv i år, dels för att jag verkligen vill ha ett jobb, men mycket för att jag tycker det är så roligt att pilla. Det består av tre sidor, den första är ett personligt brev, den andra mitt infografiska cv och den sista sidan ett litet utdrag ur vad jag gjort de senaste 1,5 åren och vilka kurser jag har läst. Tanken var att jag skulle skicka ut det med brev. Men. I förrgår skickade jag ändå iväg det till två kommuner som jag ändå inte trodde skulle svara. Inte för att jag inte ville vara där, utan mest för att jag inte trodde att det fanns något intresse för mig.
Men hoppsan, båda har svarat; den ena skulle vidarebefordra mailet till någon ansvarig, och den andra ville genast boka möte. NICE! Så, jag ska till Herrljunga precis innan påsk och diskutera hur ett upplägg inför sommaren skulle kunna se ut. Herrljunga, by the way, vore alldeles perfekt. En liten kommun där man faktiskt kanske kan få göra någonting, och dessutom direkttåg till Vargön.
Hoppas ni också är inne i ett flyt! I morgon står flex på schemat 07.00, och sedan är det eget arbete hela dagen. På kvällen kommer Peter och på lördag skall vi till Kalmar (och IKEA!) med Sara och Torbjörn. På kvällen är det melodifestivalen (i Karlskrona ju!) och då blir det myspys.
Puss!
torsdag 31 januari 2013
lördag 12 januari 2013
2013 bringing italiano
Har vid flera tillfällen försökt skriva en sammanfattning av Dubai, men kommit av mig. Det finns så mycket jag vill ha ut, men av någon anledning inte kan få fram i text, så jag väntar lite med det.
Så vad annars?
Jag har precis skickat iväg ett mail till min kommande italienskalärare i Lund. Känns faktiskt otroligt kul att ta tag i italienskan igen, samtidigt som jag undrar vad jag egentligen håller på med. I det stora hela räcker ju skolan som det är just nu, men jag behöver någonting som inte har med BTH, samhällsplanering och sånt där att göra. Något för mig själv, för min egna skull. Och jag får något slags konstigt dåligt samvete när jag måste erkänna för mig själv att italienskan jag försökte lära mig i fem månader 2011 är puts väck. Jag var ju ändå ganska bra när det begav sig, vill jag intala mig.
Dessutom har jag spännande planer för sommaren 2013. Ja, ta det med en nypa salt, för jag är jäkligt bra på att planera och drömma, men lite mindre bra på att faktiskt genomföra sakerna. Jag kan till exempel inte komma på några andra djur än spindlar och ormar som jag allvarligt talat funderat på att skaffa under hösten.
Men, såhär ligger det till: jag har lite lätt kontakt med en familj i sydöstra Italien, längst ner på klacken faktiskt. De vill ha mig där som au pair, mitten av juni till augusti, och jag är väl inte den som är den. Den tiden som jag var i Italien 2011 kan jag helt ärligt kalla den bästa tiden i mitt liv. Taskigt för Peter, för det är några av de få månaderna vi inte har hängt 24/7 de senaste 6 åren... Allvarligt skämtat, jag tycker så mycket om Italien att jag funderar på att ta chansen och åka ner igen, om än bara 2 månader över sommaren. Eftersom jag i stort har bestämt mig för att läsa vidare efter mina 3 år i Karlskrona (hej Lund!) så är kommande sommar inte längre min sista innan jag ska ut i arbetslivet, vilket innebär att det är en chans att faktiskt göra någonting spännande innan jag tvingas jobba resten av mitt liv inom sammhällsplaneringssektorn. Vad tror ni?
Så vad annars?
Jag har precis skickat iväg ett mail till min kommande italienskalärare i Lund. Känns faktiskt otroligt kul att ta tag i italienskan igen, samtidigt som jag undrar vad jag egentligen håller på med. I det stora hela räcker ju skolan som det är just nu, men jag behöver någonting som inte har med BTH, samhällsplanering och sånt där att göra. Något för mig själv, för min egna skull. Och jag får något slags konstigt dåligt samvete när jag måste erkänna för mig själv att italienskan jag försökte lära mig i fem månader 2011 är puts väck. Jag var ju ändå ganska bra när det begav sig, vill jag intala mig.
Dessutom har jag spännande planer för sommaren 2013. Ja, ta det med en nypa salt, för jag är jäkligt bra på att planera och drömma, men lite mindre bra på att faktiskt genomföra sakerna. Jag kan till exempel inte komma på några andra djur än spindlar och ormar som jag allvarligt talat funderat på att skaffa under hösten.
Men, såhär ligger det till: jag har lite lätt kontakt med en familj i sydöstra Italien, längst ner på klacken faktiskt. De vill ha mig där som au pair, mitten av juni till augusti, och jag är väl inte den som är den. Den tiden som jag var i Italien 2011 kan jag helt ärligt kalla den bästa tiden i mitt liv. Taskigt för Peter, för det är några av de få månaderna vi inte har hängt 24/7 de senaste 6 åren... Allvarligt skämtat, jag tycker så mycket om Italien att jag funderar på att ta chansen och åka ner igen, om än bara 2 månader över sommaren. Eftersom jag i stort har bestämt mig för att läsa vidare efter mina 3 år i Karlskrona (hej Lund!) så är kommande sommar inte längre min sista innan jag ska ut i arbetslivet, vilket innebär att det är en chans att faktiskt göra någonting spännande innan jag tvingas jobba resten av mitt liv inom sammhällsplaneringssektorn. Vad tror ni?
torsdag 3 januari 2013
Hej!
Inga bilder och så, men jag känner mig så manad att skiva av mig! Mina få timmar (knappa dygnet) i förenta arabemiraten har lyckats... påverka mig än något annat land förut (nästan, första gången i rörigt Asien är också på listan).
Vi bor hos Peters kusin Cicci i Dubais grannemirat Ras Al Khaimah. Missförstå mig inte, det är fint här. Väldigt, skrämmande fint, kanske för att vi verkar vara de enda levande människorna här.
Vi bor i ett enormt hus i ett gated community där hus efter hus (9-milleshus) ekar tomma eftersom välbergade människor köper på sig några utan att vistas där eller hyra ut vidare. Huset vi bor i stod t.ex. tomt i fyra år innan. Man kan gå flera kilometer (nä, man kan inte gå, här finns bara bil) utan att se en människa. Och då är det mest troligt att den människan man ser jobbar med att sopa gatan, tvätta bilar eller kamma stråna i gräsmattan åt rätt håll.
Och så här är det överallt. På de spikraka motorvägarna åker bara vita eller svarta mercedes med tonade rutor som ska tvättas och putsas på varje parkering eller bensinstation. Längs vägarna byggs det huskomplex efter huskomplex där det enda är högre och större än det andra. Fontäner, parker, konstgjorda öar - rent, snyggt, nytt och heeeelt utan karaktär, känsla eller någon som helst... Ja, jag vet inte. Själ? Pengar, pengar i överflöd.
Av alla som bor här, är bara 20% inhemska. Resten är inhyrd, utifrånkommande arbetskraft och turister. Ändå är det strikt som sjutton och hålla handen utanför egna hemmet är ett big no-no som kan innebära böter. Bara axlar är heller inte okej, så när vi handlade mat i morses (ensamma i en Ica Maxi-sizedad affär med 10 expediter per man) fick jag ha en sjal (och de tittade lurt på mina shortsben).
Men! Missförstå mig inte, jag är lika fascinerad som upprörd över förenta arabemiraten. Det är som
att stiga rakt in i en låtsasvärd. Jag förstår inte hur ett land som detta över huvudtaget kan gå runt, och just nu skulle jag dö för att få utforska det vidare i t.ex. ett kandidatarbete. I morgon ska vi in till Dubai, och det skall bli så himla coolt.
Inga bilder och så, men jag känner mig så manad att skiva av mig! Mina få timmar (knappa dygnet) i förenta arabemiraten har lyckats... påverka mig än något annat land förut (nästan, första gången i rörigt Asien är också på listan).
Vi bor hos Peters kusin Cicci i Dubais grannemirat Ras Al Khaimah. Missförstå mig inte, det är fint här. Väldigt, skrämmande fint, kanske för att vi verkar vara de enda levande människorna här.
Vi bor i ett enormt hus i ett gated community där hus efter hus (9-milleshus) ekar tomma eftersom välbergade människor köper på sig några utan att vistas där eller hyra ut vidare. Huset vi bor i stod t.ex. tomt i fyra år innan. Man kan gå flera kilometer (nä, man kan inte gå, här finns bara bil) utan att se en människa. Och då är det mest troligt att den människan man ser jobbar med att sopa gatan, tvätta bilar eller kamma stråna i gräsmattan åt rätt håll.
Och så här är det överallt. På de spikraka motorvägarna åker bara vita eller svarta mercedes med tonade rutor som ska tvättas och putsas på varje parkering eller bensinstation. Längs vägarna byggs det huskomplex efter huskomplex där det enda är högre och större än det andra. Fontäner, parker, konstgjorda öar - rent, snyggt, nytt och heeeelt utan karaktär, känsla eller någon som helst... Ja, jag vet inte. Själ? Pengar, pengar i överflöd.
Av alla som bor här, är bara 20% inhemska. Resten är inhyrd, utifrånkommande arbetskraft och turister. Ändå är det strikt som sjutton och hålla handen utanför egna hemmet är ett big no-no som kan innebära böter. Bara axlar är heller inte okej, så när vi handlade mat i morses (ensamma i en Ica Maxi-sizedad affär med 10 expediter per man) fick jag ha en sjal (och de tittade lurt på mina shortsben).
Men! Missförstå mig inte, jag är lika fascinerad som upprörd över förenta arabemiraten. Det är som
att stiga rakt in i en låtsasvärd. Jag förstår inte hur ett land som detta över huvudtaget kan gå runt, och just nu skulle jag dö för att få utforska det vidare i t.ex. ett kandidatarbete. I morgon ska vi in till Dubai, och det skall bli så himla coolt.
