Jag har alltid sett mig som rätt berest. Första resan gjorde jag som 3-månaders bebis, och så har det liksom rullat på sen dess. Det är inte förrän man fyller i en sån där länder-jag-har-besökt-karta som man inser att det finns en hel del mer att se här i världen.
Tack vare husbilsuppväxt har jag ändå sett en hel del av Europa. När jag var hemma under påsk hjälpte mamma och pappa mig att skriva en lista vart varje semester gått under min uppväxt, för en gång för alla ville jag faktiskt veta var jag har varit.
Here it goes.
AUSTRALIEN
Besökt antal gånger: 1, visserligen en jäkla lång gång, 6.5 månader i september 2010 - mars 2011.
Besökta städer: Bland annat Sydney, Canberra, Griffith, Coleambally, Byron Bay, Brisbane, Fraser Island, Noosa, Whitsundays, Magnetic Island, Port Douglas, Carins osv... Östkusten vill säga
Besöka igen? Mja, inte de närmaste... 40 åren i alla fall. Nog var det fint, men nästa gång jag åker till andra sidan jorden blir det Nya Zeeland.
BELGIEN
Besökt antal gånger: 1 gång, sommaren 1992.
Besökta städer: Inte den blekaste, var 1 år.
Besöka igen? Står inte överst på min wannagoto-lista.
CYPERN
Besökt antal gånger: 1 gång, våren 2001.
Besökta städer: Tror vi bodde i Larnaca, pappa fyllde 50 och drog med alla!
Besöka igen? Verkar väl inte speciellt stabilt för tillfället, och har för mig att det var rätt dyrt.
DANMARK
Besökt antal gånger: jo men tjenare, denna brydde jag mig inte ens om att räkna. Har använts som genomfartsland under alla semestrar, men även som mål några gånger. Har varit där med mamma och Linnea på weekend, med Peter för att fira vår 5-årsdag, med Peter och Villiam för att äta wienerbröd, med Sveriges Arkitekter på Louisiana och någon gång stannade vi faktiskt till under semestern.
Besökta städer: Köpenhamn, Helsingör, Möns klint (ingen stad va? :-) ) bland annat.
Besöka igen? Vore nog konstigt annars! Skulle vilja komma till Skagen någon gång.
FRANKRIKE
Besökt antal gånger: 4, semestrarna 1992, 1993, 1994, 1998.
Besökta städer: Paris, Ille de re, La Rochelle, Orkans, Leon, Dijon, Champagne, Normandie osv.
Besöka igen? Ja! Frankrike står faktiskt väldigt högt upp på min lista, men inte Paris. Vill se landsbygden, susa fram i en bil mellan vinrankorna, dricka vin och äta god mat.
FÖRENTA ARABEMIRATEN
Besökt antal gånger: 1, vintern 2013
Besökta städer: Dubai, Ras Al Khaimah
Besöka igen? Ja, jag tror det. Det är det allra mest unika landet jag besökt, och det gör mig både glad och ledsen på samma gång. Har en tanke på om man skulle göra kandidatarbetet där - vi får se!
GREKLAND
Besökt antal gånger: 1 gång, sommaren 2005.
Besökta städer: Aten, Olympus, Korint, Korfu bland annat
Besöka igen? Skulle absolut kunna tänka mig att båtluffa min sjösjuka till trots, eller bo på en mamma mia-ö någonstans. Aten var fascinerande och jag önskar att jag åkt dit nu när jag kan lite mer och har lite mer intresse av gamla byggnader, men annars tycker jag inte att Grekland som land var något fantastiskt. Det var rätt torrt.
HOLLAND
Besökt antal gånger: 2 gånger, 1992 och 1998
Besökta städer: Amsterdam i alla fall!
Besöka igen? Kan se mig själv och Peter på någon bussresa för att titta på tulpaner sisådär år 2060.
INDONESIEN
Besökt antal gånger: 1 gång, sensommaren 2010
Besökta städer: Sanur, Denpasar, Kuta, Nusa Dua, Jimbaran Beach
Besöka igen? Gärna i morgon! Bali blev en chock för mig som aldrig varit i Asien förr, och de första dagarna gick åt för att bara klimatisera sig bland alla ljud, ljus, lukter och människor. Ett fantastiskt land som jag gärna besöker igen, tyvärr är det svårt att ta sig dit med tanke på att man får byta minst 2 gånger.
ITALIEN
Besökt antal gånger: 18; 1991, 1992, 1993, 1994, 1995, 1996, 1997, 1999, 2000, 2001, 2002, 2003, 2005, 2006, 2007, 2008, 2009, 2011. Puh. Varav den sista i ca 4.5 månader.
Besökta städer: Bibione, Trietse, Florens, Venedig, Pisa, Piacenza, Verona, Milano, San Daniele, Aqueleia, Garda, Lido di Jesolo, Murano, Cavallino, Burano, Lago Trasimeno, Panicale, Rom, Rubicone, Ancona, Martinsicuro, Alba Adriatico, San Benedetto, Cola, Montogrotto Terme, Rimini, Casole, Prato, Bazzano, Mestre, Vignola, Bologna, Varese, Lago Maggiore, Rimini och allting däremellan.
Besöka igen? Jag tänker på Italien minst en gång om dagen och känner mig nästan lite... italiensk längst inne. Inser nu att 2011 låter rätt längesen, funderar på att dra med mig Peter i sommar... Drömmen vore tågluff, vill gärna besöka Parma, Brindisi och Taormina och södra Italien i allmänhet.
KROATIEN
Besökt antal gånger: 4, 2001, 2003, 2004 och 2007
Besökta städer: Krk, Porec, Split bland annt
Besöka igen? Ja! Har bara fina minnen från Kroatien och skulle mer än gärna snorkla i det klara, turkosa vattnet igen, äta cevapcici och njuta av att inte få in någon sand i sandalerna.
LUXEMBURG
Besökt antal gånger: 2, 1992 och 1993.
Besökta städer: Inte den blekaste, var inte så gammal.
Besöka igen? Visste inte ens att jag hade varit där, och var inte speciellt ledsen för det.
MONACO
Besökt antal gånger: 2, 1993 och 1994
Besökta städer: Inte den blekaste här heller.
Besöka igen? Precis som Luxemburg visste jag inte att jag satt min fot i Monaco. Och nu när jag vet det, behöver jag inte direkt åka dit igen va?
NORGE
Besökt antal gånger: 1 gång, vintern i åttan.
Besökta städer: Trysil, and Trysil only.
Besöka igen? Peter vill så gärna, jag vill inte så gärna.
SAN MARINO
Besökt antal gånger: 1, 2005
Besökta städer: Ja, San Marino!
Besöka igen? Var ju mest en backe, och inte så mycket mer. Lorenzo föreslog att Peter och jag skulle åka till San Marino när vi ändå var i Rimini, men han höll med om att det inte var så mycket för värden.
SCHWEIZ
Besökt antal gånger: Vet inte, av någon anledning nämnde mamma och pappa aldrig att jag varit där. Troligtvis för att vi inte har några foton där i från, vi åker väl mest igenom.
Besökta städer:
Besöka igen? Säkert fint. Men inte idag.
SLOVENIEN
Besökt antal gånger: 4, 2001, 2003, 2004, 2007
Besökta städer: Ljubljana, och stället där de föder upp de där vackra vita lipezzanarhästarna
Besöka igen? Kanske när jag blir så gammal att jag tycker mer om fin natur än sol och bad.
SPANIEN
Besökt antal gånger: 5, sommaren 1994, 1998, 1991, 2000, 2007.
Besökta städer: På fastlandet Alicante... ja. Annars Teneriffastäder, Grand Canariastäder och Fuentoventurastäder.
Besöka igen? Kan inte säga att det lockar något nämnvärt. Italien vinner alla gånger. Kanarieöarna känns rätt chill och charterslappt, blir säker en småbarnsfamiljegrej.
TJECKIEN
Besökt antal gånger: 4, 1999, 2000, 2003, 2007,
Besökta städer: Prag och några andra ute på vischan-ställen
Besöka igen? Ja, why not? Någon weekend någon gång vore nice, är ju billigt och gott!
TURKIET
Besökt antal gånger: 1, sommaren 2012.
Besökta städer: Side.
Besöka igen? Nej, Turkiet var inte min grej. Alldeles för varmt när vi var där också, det ska inte behöva vara jobbigt att leva.
TYSKLAND
Besökt antal gånger: Försökte räkna. 35 gånger?
Besökta städer: Berlin, Soltau, Hamburg, Rostock, München... ärligt talat, orkar inte. Tyskland har tyvärr blivit rätt mycket autobahn för min del, även om det finns många fina ställen att besöka. Var i Berlin på riktigt med Fridaskolan, och någon gång med mamma och pappa.
Besöka igen? Ja, om tre veckor blir det Berlin med skolan!
UNGERN
Besökt antal gånger: 1, 2003
Besökta städer: Budapest och städer med långa konstiga namn med fantastiska grottor att bada i med langos för 8 kr.
Besöka igen? Ja!!
VATIKANSTATEN
Besökt antal gånger: 1 gång, sommaren 2002.
Besökta städer: Vatikanstaten
Besöka igen? Kan jag väl!
ÖSTERRIKE
Besökt antal gånger: 26, älskade genomfartsland
Besökta städer: Wien? Och alla bensinstationer och McDonalds.
Besöka igen? För mamma börjar semestern på färjan mellan Danmark och Tyskland, för mig började den alltid i Österrike, för då såg ingenting ut som hemma längre, och man hade överlevt autobahn.
Okej. Jag tar tillbaka att jag tvivlande på min berestighet (inget ord kanske...). Jag har sett förbannat mycket och har min mamma och pappa att tacka. Jag älskar att resa och ser varje resa jag gjort som en fantastisk investering, för så fort jag lyckas skramla ihop pengar bär det av någonstans. Jag är ingen vidare på att spara sommarjobbspengar och presentpengar på hög - jag har hellre en resa i minnet än pengarna på banken och det är väl rätt sunt tror jag.
tisdag 2 april 2013
torsdag 31 januari 2013
Ciao, buona sera a tutti!
Idag hade jag min första italienskalektion. Supernöjd med mitt val att välja italienska före photoshopkurs; det är ju KUL! Läraren var jättemysig, och själva läroformen funkade bra. De flesta som var där verkade dock kunna en del italienska. Fusknybörjare, som hon kallade det. Så också jag, antar jag!
Annars då? Livet leker! Faktiskt. Är störtnöjd med tillvaron just nu, förutom att ingen riktigt vet vad projektet i skolan handlar om. Vi var på Verkö igår och kikade på industriområdet. Vi ska typ göra en illustrationsplan på ett nytt förslag. Men det finns så många frågetecken kring hur, och jag missade grupphandledningen idag. Aja.
Men roligast just nu är att jag fått napp på mitt cv. Väldigt oväntat faktiskt. Jag har lagt några timmar på mitt cv i år, dels för att jag verkligen vill ha ett jobb, men mycket för att jag tycker det är så roligt att pilla. Det består av tre sidor, den första är ett personligt brev, den andra mitt infografiska cv och den sista sidan ett litet utdrag ur vad jag gjort de senaste 1,5 åren och vilka kurser jag har läst. Tanken var att jag skulle skicka ut det med brev. Men. I förrgår skickade jag ändå iväg det till två kommuner som jag ändå inte trodde skulle svara. Inte för att jag inte ville vara där, utan mest för att jag inte trodde att det fanns något intresse för mig.
Men hoppsan, båda har svarat; den ena skulle vidarebefordra mailet till någon ansvarig, och den andra ville genast boka möte. NICE! Så, jag ska till Herrljunga precis innan påsk och diskutera hur ett upplägg inför sommaren skulle kunna se ut. Herrljunga, by the way, vore alldeles perfekt. En liten kommun där man faktiskt kanske kan få göra någonting, och dessutom direkttåg till Vargön.
Hoppas ni också är inne i ett flyt! I morgon står flex på schemat 07.00, och sedan är det eget arbete hela dagen. På kvällen kommer Peter och på lördag skall vi till Kalmar (och IKEA!) med Sara och Torbjörn. På kvällen är det melodifestivalen (i Karlskrona ju!) och då blir det myspys.
Puss!
Idag hade jag min första italienskalektion. Supernöjd med mitt val att välja italienska före photoshopkurs; det är ju KUL! Läraren var jättemysig, och själva läroformen funkade bra. De flesta som var där verkade dock kunna en del italienska. Fusknybörjare, som hon kallade det. Så också jag, antar jag!
Annars då? Livet leker! Faktiskt. Är störtnöjd med tillvaron just nu, förutom att ingen riktigt vet vad projektet i skolan handlar om. Vi var på Verkö igår och kikade på industriområdet. Vi ska typ göra en illustrationsplan på ett nytt förslag. Men det finns så många frågetecken kring hur, och jag missade grupphandledningen idag. Aja.
Men roligast just nu är att jag fått napp på mitt cv. Väldigt oväntat faktiskt. Jag har lagt några timmar på mitt cv i år, dels för att jag verkligen vill ha ett jobb, men mycket för att jag tycker det är så roligt att pilla. Det består av tre sidor, den första är ett personligt brev, den andra mitt infografiska cv och den sista sidan ett litet utdrag ur vad jag gjort de senaste 1,5 åren och vilka kurser jag har läst. Tanken var att jag skulle skicka ut det med brev. Men. I förrgår skickade jag ändå iväg det till två kommuner som jag ändå inte trodde skulle svara. Inte för att jag inte ville vara där, utan mest för att jag inte trodde att det fanns något intresse för mig.
Men hoppsan, båda har svarat; den ena skulle vidarebefordra mailet till någon ansvarig, och den andra ville genast boka möte. NICE! Så, jag ska till Herrljunga precis innan påsk och diskutera hur ett upplägg inför sommaren skulle kunna se ut. Herrljunga, by the way, vore alldeles perfekt. En liten kommun där man faktiskt kanske kan få göra någonting, och dessutom direkttåg till Vargön.
Hoppas ni också är inne i ett flyt! I morgon står flex på schemat 07.00, och sedan är det eget arbete hela dagen. På kvällen kommer Peter och på lördag skall vi till Kalmar (och IKEA!) med Sara och Torbjörn. På kvällen är det melodifestivalen (i Karlskrona ju!) och då blir det myspys.
Puss!
lördag 12 januari 2013
2013 bringing italiano
Har vid flera tillfällen försökt skriva en sammanfattning av Dubai, men kommit av mig. Det finns så mycket jag vill ha ut, men av någon anledning inte kan få fram i text, så jag väntar lite med det.
Så vad annars?
Jag har precis skickat iväg ett mail till min kommande italienskalärare i Lund. Känns faktiskt otroligt kul att ta tag i italienskan igen, samtidigt som jag undrar vad jag egentligen håller på med. I det stora hela räcker ju skolan som det är just nu, men jag behöver någonting som inte har med BTH, samhällsplanering och sånt där att göra. Något för mig själv, för min egna skull. Och jag får något slags konstigt dåligt samvete när jag måste erkänna för mig själv att italienskan jag försökte lära mig i fem månader 2011 är puts väck. Jag var ju ändå ganska bra när det begav sig, vill jag intala mig.
Dessutom har jag spännande planer för sommaren 2013. Ja, ta det med en nypa salt, för jag är jäkligt bra på att planera och drömma, men lite mindre bra på att faktiskt genomföra sakerna. Jag kan till exempel inte komma på några andra djur än spindlar och ormar som jag allvarligt talat funderat på att skaffa under hösten.
Men, såhär ligger det till: jag har lite lätt kontakt med en familj i sydöstra Italien, längst ner på klacken faktiskt. De vill ha mig där som au pair, mitten av juni till augusti, och jag är väl inte den som är den. Den tiden som jag var i Italien 2011 kan jag helt ärligt kalla den bästa tiden i mitt liv. Taskigt för Peter, för det är några av de få månaderna vi inte har hängt 24/7 de senaste 6 åren... Allvarligt skämtat, jag tycker så mycket om Italien att jag funderar på att ta chansen och åka ner igen, om än bara 2 månader över sommaren. Eftersom jag i stort har bestämt mig för att läsa vidare efter mina 3 år i Karlskrona (hej Lund!) så är kommande sommar inte längre min sista innan jag ska ut i arbetslivet, vilket innebär att det är en chans att faktiskt göra någonting spännande innan jag tvingas jobba resten av mitt liv inom sammhällsplaneringssektorn. Vad tror ni?
Så vad annars?
Jag har precis skickat iväg ett mail till min kommande italienskalärare i Lund. Känns faktiskt otroligt kul att ta tag i italienskan igen, samtidigt som jag undrar vad jag egentligen håller på med. I det stora hela räcker ju skolan som det är just nu, men jag behöver någonting som inte har med BTH, samhällsplanering och sånt där att göra. Något för mig själv, för min egna skull. Och jag får något slags konstigt dåligt samvete när jag måste erkänna för mig själv att italienskan jag försökte lära mig i fem månader 2011 är puts väck. Jag var ju ändå ganska bra när det begav sig, vill jag intala mig.
Dessutom har jag spännande planer för sommaren 2013. Ja, ta det med en nypa salt, för jag är jäkligt bra på att planera och drömma, men lite mindre bra på att faktiskt genomföra sakerna. Jag kan till exempel inte komma på några andra djur än spindlar och ormar som jag allvarligt talat funderat på att skaffa under hösten.
Men, såhär ligger det till: jag har lite lätt kontakt med en familj i sydöstra Italien, längst ner på klacken faktiskt. De vill ha mig där som au pair, mitten av juni till augusti, och jag är väl inte den som är den. Den tiden som jag var i Italien 2011 kan jag helt ärligt kalla den bästa tiden i mitt liv. Taskigt för Peter, för det är några av de få månaderna vi inte har hängt 24/7 de senaste 6 åren... Allvarligt skämtat, jag tycker så mycket om Italien att jag funderar på att ta chansen och åka ner igen, om än bara 2 månader över sommaren. Eftersom jag i stort har bestämt mig för att läsa vidare efter mina 3 år i Karlskrona (hej Lund!) så är kommande sommar inte längre min sista innan jag ska ut i arbetslivet, vilket innebär att det är en chans att faktiskt göra någonting spännande innan jag tvingas jobba resten av mitt liv inom sammhällsplaneringssektorn. Vad tror ni?
torsdag 3 januari 2013
Hej!
Inga bilder och så, men jag känner mig så manad att skiva av mig! Mina få timmar (knappa dygnet) i förenta arabemiraten har lyckats... påverka mig än något annat land förut (nästan, första gången i rörigt Asien är också på listan).
Vi bor hos Peters kusin Cicci i Dubais grannemirat Ras Al Khaimah. Missförstå mig inte, det är fint här. Väldigt, skrämmande fint, kanske för att vi verkar vara de enda levande människorna här.
Vi bor i ett enormt hus i ett gated community där hus efter hus (9-milleshus) ekar tomma eftersom välbergade människor köper på sig några utan att vistas där eller hyra ut vidare. Huset vi bor i stod t.ex. tomt i fyra år innan. Man kan gå flera kilometer (nä, man kan inte gå, här finns bara bil) utan att se en människa. Och då är det mest troligt att den människan man ser jobbar med att sopa gatan, tvätta bilar eller kamma stråna i gräsmattan åt rätt håll.
Och så här är det överallt. På de spikraka motorvägarna åker bara vita eller svarta mercedes med tonade rutor som ska tvättas och putsas på varje parkering eller bensinstation. Längs vägarna byggs det huskomplex efter huskomplex där det enda är högre och större än det andra. Fontäner, parker, konstgjorda öar - rent, snyggt, nytt och heeeelt utan karaktär, känsla eller någon som helst... Ja, jag vet inte. Själ? Pengar, pengar i överflöd.
Av alla som bor här, är bara 20% inhemska. Resten är inhyrd, utifrånkommande arbetskraft och turister. Ändå är det strikt som sjutton och hålla handen utanför egna hemmet är ett big no-no som kan innebära böter. Bara axlar är heller inte okej, så när vi handlade mat i morses (ensamma i en Ica Maxi-sizedad affär med 10 expediter per man) fick jag ha en sjal (och de tittade lurt på mina shortsben).
Men! Missförstå mig inte, jag är lika fascinerad som upprörd över förenta arabemiraten. Det är som
att stiga rakt in i en låtsasvärd. Jag förstår inte hur ett land som detta över huvudtaget kan gå runt, och just nu skulle jag dö för att få utforska det vidare i t.ex. ett kandidatarbete. I morgon ska vi in till Dubai, och det skall bli så himla coolt.
Inga bilder och så, men jag känner mig så manad att skiva av mig! Mina få timmar (knappa dygnet) i förenta arabemiraten har lyckats... påverka mig än något annat land förut (nästan, första gången i rörigt Asien är också på listan).
Vi bor hos Peters kusin Cicci i Dubais grannemirat Ras Al Khaimah. Missförstå mig inte, det är fint här. Väldigt, skrämmande fint, kanske för att vi verkar vara de enda levande människorna här.
Vi bor i ett enormt hus i ett gated community där hus efter hus (9-milleshus) ekar tomma eftersom välbergade människor köper på sig några utan att vistas där eller hyra ut vidare. Huset vi bor i stod t.ex. tomt i fyra år innan. Man kan gå flera kilometer (nä, man kan inte gå, här finns bara bil) utan att se en människa. Och då är det mest troligt att den människan man ser jobbar med att sopa gatan, tvätta bilar eller kamma stråna i gräsmattan åt rätt håll.
Och så här är det överallt. På de spikraka motorvägarna åker bara vita eller svarta mercedes med tonade rutor som ska tvättas och putsas på varje parkering eller bensinstation. Längs vägarna byggs det huskomplex efter huskomplex där det enda är högre och större än det andra. Fontäner, parker, konstgjorda öar - rent, snyggt, nytt och heeeelt utan karaktär, känsla eller någon som helst... Ja, jag vet inte. Själ? Pengar, pengar i överflöd.
Av alla som bor här, är bara 20% inhemska. Resten är inhyrd, utifrånkommande arbetskraft och turister. Ändå är det strikt som sjutton och hålla handen utanför egna hemmet är ett big no-no som kan innebära böter. Bara axlar är heller inte okej, så när vi handlade mat i morses (ensamma i en Ica Maxi-sizedad affär med 10 expediter per man) fick jag ha en sjal (och de tittade lurt på mina shortsben).
Men! Missförstå mig inte, jag är lika fascinerad som upprörd över förenta arabemiraten. Det är som
att stiga rakt in i en låtsasvärd. Jag förstår inte hur ett land som detta över huvudtaget kan gå runt, och just nu skulle jag dö för att få utforska det vidare i t.ex. ett kandidatarbete. I morgon ska vi in till Dubai, och det skall bli så himla coolt.
torsdag 13 december 2012
Pepparkakasbygge
Ikväll är det pepparkakehustävling här på Fysplan, och då händer det spektakulära grejer. Det är samma visa varje år: PlanKan bjuder på byggsats, godis, glögg och gottis. Etterna kommer tomhänta och bygger ihop ett hus, pyntar och är väl rätt nöjda. Men som tvåa, tre, fyra och femma gör man avancerade grejer, för då vet man bättre. Så i går samlades jag, Sara, Erika och Josefin för att baka pepparkaksdelar.
Och vad ska det bli?
Det får ni se!
Det får ni se!
måndag 10 december 2012
En hund! Och lite annat...
Se där, nu har jag min hund.Sort of.
Saras Torbjörns kollega behövde en måndagspassare till en Theo. Jag var inte sen på att nappa. Det passar ju alldeles utmärkt att vara typ 1/7 hundägare, eller hur? Mysigare hund får man leta efter, han ligger och kikar bortifrån fårfällen och gör inte mycket väsen av sig.
Och vet ni? Dagarna rusar fram! Har hunnit med både Stockholm, massa skolarbete och svärisbesök de senaste veckorna.
Så här kommer en bildbomb:
fredag 16 november 2012
Stina... ja?
Det där med att heta Johansson har aldrig varit någon big deal för mig.
Alla som heter något mer ovanligt än Johansson råkar tro det.
Jag har snarare tyckt att det är rätt synd (och lite fånigt) att byta till något fränt, ovanligt, udda när man nu
ska gå och gifta sig, bara för att alla vill vara så unika och speciella.
Därför har jag heller aldrig funderat över att Peter heter något så tråkigt och vanligt som Henriksson,
och att jag någon gång framöver likaväl skulle kunna heta så.
Men plötsligt säger Peter att han kan tänka sig att byta till mitt efternamn om vi skulle gifta oss.
Ja, inte Johansson då. Men min pappas namn.
Jag fick inte pappas namn, för mina föräldrar har fortfarande inte skridit till altaret (efter 43 år) och mamma tyckte det väl var i sin rätt att jag fick hennes.
Så plötsligt började jag fundera... kanske man skulle byta till pappas namn redan nu?
Så verkar vi i alla fall inte så fåniga i vår bröllopsannons som alla andra -son:are som byter till Gyllenbåge, Fåntratt och Måshuvud.
Sen började jag släktforska, och det visade sig att pappas farfar, som var den som tog namnet (han fick inte heta Karlsson, för det hette alla andra soldater, så han fick välja mellan Pantzar och Oden), inte alls hade valt Pantzar som pappa heter, utan Pansar.
Och det är faktiskt ännu finare.
Och ännu ovanligare, visade sig.
Vad tycks?
Jag är sjuk.
Jag önskar att det var som förr, när man var liten, och tyckte det var helt värdelöst att vara sjuk på helgen, men toppen att vara sjuk på vardagarna så att man missade skolan.
Så är det ju inte längre.
Som det ser ut nu för tiden har man ju inte tid att vara sjuk. I onsdags gick jag i alla fall halva skoldagen för att första halvan kändes viktig att vara med på. I torsdags höll jag på att avlida, men lyckades ändå hålla mig kvar till 17 (hade feber när jag kom hem visade det sig). Idag hade jag i alla fall råd att vara hemma, och en hellugn dag verkar ha gjort susen! Nu ska jag vila upp mig hela helgen så att jag är frisk och kry nästa vecka, när det bär av till Stockholm. Jag åker till Lund redan torsdag kväll, och sedan åker Peter och jag tillsammans till huvudstaden på fredag morgon. Det skall bli så mysigt! Vi ska bo hemma hos min kära Malin som jag önskar jag kunde träffa mycket oftare. På fredagen skall Peter och jag på konsert, och sen får resten av helgen bli som den blir. På söndagen är det vår årsdag - sex år! Det går förbannat fort när man har roligt.
Fick besked att Yvonne och Roger kommer ner och hälsar på helgen 7-9 december. Så kul! Vi ska äta julbord på Statt och besöka Bubbetorps julmarknad. Åh! Jullängtan!
Ha en fin fredag,
Stina
torsdag 1 november 2012
Ensam. I like it!
Jag har alltid varit helt grym på att vara ensam.
Jag älskar att vara ensam! Själv! Alena!
Jag älskar att kunna göra precis vad jag vill, hur jag vill, när jag vill.
Det är väldigt intressant hur totalt oförstående människor som inte klarar av att vara ensamma ser på oss, som tycker det är så fantastiskt. De där blickarna man kan få.
"Vad ska du göra i dag?"
"Nä, ingenting."
Nähä, liksom, ser de ut att tänka. Ingenting? Helt själv, göra ingenting? Den där blicken, som om det är synd om en. Under de senaste åren har jag försökt undvika de där blickarna genom att kasta in saker, som att
"Jag ska städa!"
"Jag har tvättid!"
"Jag måste plugga!"
"Jag ska handla... jättelänge!"
Men alltså, egentligen. Varför skulle det vara mitt problem att ingen annan verkar kunna acceptera min situation? Det är nästan som om man börjar känna efter, är jag verkligen helt okej själv? Jag som alltid tyckt om att ha få, men istället riktigt bra, nära kompisar, börjar plötsligt fundera över om det liksom är okej. Måste man ha sådär jättemånga för att känna sig värdig? Alla andra verkar ju uppenbarligen tycka synd om mig, så kanske är det synd om mig? Varför tycker jag det är okej att gå själv på stan, i min egen takt i de affärer som jag gillar, när alla andra tycker det är så viktigt att gå i grupp?
Ja, kanske för att jag alltid har varit sån. Men det är ju inte speciellt socialt accepterat.
Så en gång för alla: bara för att ni inte klarar av att vara själva, gör jag det! Jag har valt det själv. Tyck inte synd om mig. Hade jag inte gillat att vara själv, hade jag väl sökt upp någon att hänga med hela tiden. Då hade jag antagligen lagt större vikt på att pricka in alla fester, engagerat mig i fler saker, sett till att vara med överallt. För det är väl inte precis sådär att jag är socialt inkompetent, eller hur?
So please.
Jag älskar att vara ensam! Själv! Alena!
Jag älskar att kunna göra precis vad jag vill, hur jag vill, när jag vill.
Det är väldigt intressant hur totalt oförstående människor som inte klarar av att vara ensamma ser på oss, som tycker det är så fantastiskt. De där blickarna man kan få.
"Vad ska du göra i dag?"
"Nä, ingenting."
Nähä, liksom, ser de ut att tänka. Ingenting? Helt själv, göra ingenting? Den där blicken, som om det är synd om en. Under de senaste åren har jag försökt undvika de där blickarna genom att kasta in saker, som att
"Jag ska städa!"
"Jag har tvättid!"
"Jag måste plugga!"
"Jag ska handla... jättelänge!"
Men alltså, egentligen. Varför skulle det vara mitt problem att ingen annan verkar kunna acceptera min situation? Det är nästan som om man börjar känna efter, är jag verkligen helt okej själv? Jag som alltid tyckt om att ha få, men istället riktigt bra, nära kompisar, börjar plötsligt fundera över om det liksom är okej. Måste man ha sådär jättemånga för att känna sig värdig? Alla andra verkar ju uppenbarligen tycka synd om mig, så kanske är det synd om mig? Varför tycker jag det är okej att gå själv på stan, i min egen takt i de affärer som jag gillar, när alla andra tycker det är så viktigt att gå i grupp?
Ja, kanske för att jag alltid har varit sån. Men det är ju inte speciellt socialt accepterat.
Så en gång för alla: bara för att ni inte klarar av att vara själva, gör jag det! Jag har valt det själv. Tyck inte synd om mig. Hade jag inte gillat att vara själv, hade jag väl sökt upp någon att hänga med hela tiden. Då hade jag antagligen lagt större vikt på att pricka in alla fester, engagerat mig i fler saker, sett till att vara med överallt. För det är väl inte precis sådär att jag är socialt inkompetent, eller hur?
So please.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)