Jag längtar hem! Speciellt på morgonen, när jag har hela dagen framför mig och vet att det bara är jag. När jag var i Australien började jag inte längta hem förrän efter två, tre månader (och då inte speciellt akut) men det var ju för att jag hade Peter med mig. Här är jag ensam. Men jag har ju heller inte hunnit med att träffa någon. Anna har i alla fall hjälpt mig, så jag har kontakt via Facebook med en kille som bor här i Bazzano, som faktiskt kan svenska. Och i morgon har jag faktiskt planer för; ska träffa Julia, en svensk au pair som bor i Ferrara som jag har haft kontakt med ett tag. Vi ska träffas i Bologna, så då får jag testa Bolognatåget också!
Har i alla fall mitt motto när det känns som jobbigast: "Life does not put things in front of you that you are unable to handle". Det är en bra inställning.
Om två timmar är det dags att gå och hämta Amanda på dagis. Matilda skulle med någon kompis hem idag, så det blir jag och den lilla. Får se hur det går. Hon är lite mer reserverad än sin storasyster.
Sköt om er
Stina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar