Blodcentralen ringde just och undrade varför jag inte varit där sen i juli förra året. Den söta tanten i luren skrattade gott när jag sa att jag varit i Australien, och nu var i Italien. Så jag ska försöka klämma in en blodgivning när jag kommer hem i augusti. Ger du inte blod redan, tycker jag att det är dags att anmäla sig! Jag gillar inte sprutor, och varje gång jag går dit blir det problem eftersom de inte hittar något bra ställe att sticka i, men när man är klar och får sitt glas juice är det absolut värt det ändå. Tänk att tio minuter av min tid kan ge någon en möjlighet att få förlänga sin; med förhoppningsvis många, långa, fina år.
Därför vill jag också passa på att påminna alla om att anmäla sig till donationsregistret. Det tar inte mer än 1 minut. Jag är övertygad om att när man är död, så är man död, och självklart ska man donera om man kan. Och hur hade det känts att ta emot ett organ, om man själv inte är beredd att donera?
Jag har haft min lapp i plånboken sen trettonårsåldern, men nu är den så sliten att jag anmälde mig på hemsidan istället.
Tänk klokt!
Puss
Stina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar