Nu har Peter åkt. Känns så himla, ofattbart tomt. Konstigt att sån lycka kan bytas till totala motsatsen, bara sådär. Det har gått en timme sen han satte sig på tåget härifrån, och sen dess har jag bara gått runt i lägenheten och försökt lukta på handduken han använde (men jag är för förkyld för att känna något :( ), övertalat mig själv att ställa tillbaka brödrosten fast det tar emot eftersom det var han som använde den sist, och inte förmått mig att diska hans tekopp än. Just nu vill jag bara ta första bästa tåg härifrån, åka hem till Sverige och stanna i Trollhättan och Vargön tills jag dör ungefär. Eller tills jorden går under 2012, åtminstone.
Men jag har bara (känns som evigheter, men det är faktiskt bara) 5 veckor kvar i Italien. Vilket betyder att jag redan varit här i tretton veckor, eller närmare bestämt exakt 3 månader idag. Jag har mina föraningar att dessa 5 veckor kommer gå otroooligt fort, vilket känns väldigt bra just nu. Fast egentligen älskar jag ju Italien, min familj här och allting jag får vara med om. Det känns bara väldigt jobbigt just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar