Kivik

Ny vecka, nya tag! Det är redan tisdag. I förmiddags var det föreläsning 9-12, sedan tog jag en sväng på stan för att försöka få tag i en fin krans att hänga på dörren. Hur jag sedan ska få upp den vet jag inte, för jag vågar absolut inte spika i den nya fina. Men just nu är det inget problem, för någon dörrkrans hittade jag inte. Bara såna där tallbarrgrejer att lägga på gravar, och det är inget jag vill ha på min dörr precis.

Helgen var toppen! Peter och jag tog bilen på lördagen till Kivik på Österlen. Det var precis så mysigt som jag trodde att det skulle vara. Päron och äpplen överallt, fina höstlöv och lite friskt höstväder på det. Vi tog en sväng runt musteriet, köpte på oss lite godsaker och avslutade besöket med en fika på Stinas café. Äppelkaka, blev det såklart. Nog för att den var good, men vaniljsåsen var den riktiga höjdaren! Rekommenderas!
Efter detta begav vi oss in till själva "centrum". Det var äpplets dag och lite fart på torget, men vi gick igenom allting på knappt en halvtimme. Någon timme senare lunchade vi i Simrishamn, och som den stadsnörd jag är, är det ju alltid lite extra roligt att få utforska en ny stad! Tyvärr var vi lite sent ute, så det mesta var stängt.

På kvällen köpte vi på oss smått och gott på Willys och bjöd in oss själva hos Villiam. Vi lagade åtta (!) sorters tapas, allt från klassiska parmaskinka med melon till hummus, crostini med friache och lax och soltorkade tomat med fetaröra på. MUMS!

Söndagen blev som söndagar har en tendens att bli, lite ledsamma sådär. Man går upp sent, kommer igång sent, och plötsligt är det dags att åka hem till Karlskrona igen. Lite jobbigt varje gång. När folk frågar hur det är att ha ett distansförhållande brukar jag säga att det faktiskt är mycket lättare än vad man kan tro, för det är fantastiskt när man väl ses, och man hittar på roliga grejer ihop. Men just när man ska åka hem och inser att det dröjer två veckor tills man ses igen... ja, då skulle jag aldrig i mitt liv rekommendera distansgrejen.  Men att vi bor knappt 3 timmar ifrån varandra är ju såklart ingenting vi har tänkt göra resten av livet... Det varken vill eller orkar vi inte! Men båda två tycker att det är värt att göra såhär, så att vi båda får möjlighet att läsa det vi verkligen vill läsa. Om knappt två år är jag, om allt går felfritt, klar med min kandidat och då öppnar sig fler dörrar!

Nu ska jag försöka ta tag i städningen av min lilla lya. Har skjutit upp det ett bra tag...

Puss kram,
Stina