Inte mycket...

... men jag har inte tid att ta kort! Jag vet inte varför, men det blir sällan några bilder tagna nowdays. Synd faktiskt. Men om 8 dagar kommer Peter, och då blir det nog ordning och reda igen. Han har en tendens att få ordning på mig.

Min pappa ser busig ut på Bolognatåget.

Bland valven i Bologna.

Vi åt typ trerätters (eller vad blev det?) på en Osteria i Bazzano på torsdagskvällen. Ciabatta med tomat och vitlök + kyckling + grillade grönsaker + maräng. Lyckat!

.. och jag kom precis hem från en glassätartimme med Enrico. Han lär mig italienska, och jag lär honom svenska (nåja, han kan ju redan svenska). Han har i alla fall lovat att hjälpa mig med min italienskaläxa i veckan. Hurray!

Varför gråter inte Emma? (Och varför jag gråtit floder de senaste två dagarna...)

Jag har slukat böcker på löpande band den senaste tiden, och igår började jag på en bok mamma hade med sig till mig, "Varför gråter inte Emma?". Redan idag blev jag faktiskt klar, och då läste jag den ändå parallellt med en Wallanderbok.
Hur som helst, boken handlar om Emma Jangestig som förlorade sina barn Max och Saga i de omtalade Arbogamorden för drygt tre år sedan. Ni minns va? Jag minns i alla fall att det berörde mig något fruktansvärt, och jag följde länge det som sas och skrevs i media. Som många andra regerade jag på att mamman som klarat sig, trots att hon blivit misshandlad med 15 hammarslag mot huvudet, alltid såg så glad ut. Hur kan man se glad ut när ens två oskyldiga barn - 2 och 4 år gamla - precis blivit misshandlade till döds av ens sambos ex i ens egen hall med en hammare? Jag antar att jag var mest förbryllad över att hon aldrig grät, förmodligen för att jag själv gråter så himla lätt, och för att man liksom SKA gråta i en sån situation. I boken beskrivs allting som hände den där hemska kvällen i mars. Hur hon öppnade dörren klockan 19:07, möttes av Christine Schürrer som med en hammare förändrade hennes liv för alltid. Efter att ha läst boken förstår jag fortfarande inte hur hon kunde vara så positiv, men jag antar att vissa människor är såna, och att det också är okej. Och även om inte hon känner något hat för tyskan som tog hennes barns liv, så gör jag det. För sån är jag.

Hej!

Det har hänt en del de senaste dagarna. Mamma och pappa har varit och hälsat på, Matilda har haft sitt 6-årskalas och det har varit ganska full rulle. Idag bokades min flygbiljett också, jag kommer hem måndagen den 15 augusti, vid 23.30-tiden. Så var det med det!
Återkommer med bilder och grejer från de senaste dagarna ikväll. Nu ska jag nämligen försöka ta mig till Vignola med buss, för idag blir det sol och bad där var det tänkt.

Puss så länge!

Igår

Igår hängde jag och Amanda med Matilda under hennes sista dag som 5-åring. Vi firade med glass på en uteservering här i Bazzano, byggde kojor och läste böcker. Matilda var helt övertygad om att allting skulle förändras så fort hon bara blev sex år gammal. Dels för att hon nu måste använda båda händerna när hon ska visa hur gammal hon är, men också för att 6-åringar faktiskt börjar skolan i Italien. Och när man är sex år får man tydligen hälla i pastan i pastavattnet också. Det kan vi diskutera.

I morgon eftermiddag kommer mamma och pappa och hälsar på, och jag har inte bestämt vad vi ska göra än. Jag måste i alla fall till IKEA innan de kommer, för de ska få ta med sig två pallar hem :)

Röd, röd, röd

Semestern har officiellt börjat!!
Hemma igen efter en het dag i Zola. 8 (!) euro kostade att komma in på den lilla anläggningen, och då fick man inte ens en stol, för de kostade extra. Så jag bredde ut min handduk och var grinig ett tag, tills jag bestämde mig för att bada. Men nä, man var tvungen att ha badmössa! Barnsligt. I Vignola var det inget sånt, så jag hade såklart inte packat ner någon (inte för att jag har någon heller, man ser ju ut som ett ägg) och doppade mig lite raskt innan någon badvakt hann se mig. Resten av gångerna jag behövde lite avkylning ställde jag mig i en av duscharna istället, vilket också funkade och tillfredsställde samma behov. Det är ju inte så roligt att simma runt ensam, liksom.
Hur som helst är jag hemma igen, och hela jag ser ut som en kräfta. Det är inget nytt, jag får alltid en snygg röd nyans när jag försöker få färg, och den senaste tiden med regn och åska har gjort att jag fått börja om på ruta ett igen = röd igen. Det lägger sig dock tills i morgon, så då ska jag på't igen, tänkte hoppa av i Zola på väg hem från italienskalektionen. Förstod jag rätt, var det aningen billigare på vardagar.

Kom hem till ett tomt hus. Undrar vart familjen har tagit vägen. Nåja. Ikväll är det final i Bachelorette, det ska vi se på. Håller alla tummar på Sebastian. Den andra tjommen (eh, vad heter han?) är ett äckelpäckel.

Topp 3!

Okej, när vi ändå är inne på hus kan jag passa på att göra tummen upp för Hemnets relativt nya påfund. Längst ner på hemsidan kan man se topp tre i tre kategorier; minst, dyrast, billigast. Ni kan ju gissa vilken jag går igång på?

Dyrast, topp 3:

Plats 3.
Är du snål och bara har 65 000 000 att sätta sprätt på, föreslår jag att du investerar i denna vita Onsala-gård. Den ligger enligt kartan i ett egen ö-liknande landskap på 1 540 000 m2, med bostadshuset på städvänliga 850m2.

Plats 2.
Kräver du en egen ö på 25 hektar, egna promenadstigar, en golfbana, egna sandstränder och älskar allting som har med trä inomhus att göra, får du vara beredd att lägga ut, tja, sisådär 75 000 000 riksdaler. Stora Rullingen 1 är Hemnets officiellt näst dyraste boende just nu.



Plats 1.
Jag bara utgår från att ni blir lika besvikna som jag blev när det är dags att titta på det absolut dyraste Hemnet har att erbjuda just nu. För 120 000 000 får man varken pool, sandstrand eller egen ö; utan ett gäng kor med tillhörande mark på Gotland. Säkert jättemycket värt och helt riktigt, men fy farao vad trist.

Men hallå?

För 40 miljoner kan man bli ägare till det här... huset.
Okej att det ligger en kvart från Göteborgs centrum, 10 minuter till Landvetter (har man råd med huset, har man nog råd med en semester då och då) har pool och bar under glaskupolen (som för tankarna till Simpsonsfilmen?) och strandtomt, men vad fan tänkte de när de slog upp det här huset på en sån vacker halvö? Vem är arkitekten, och vad rökte han?


Men hey, har man 40 000 000 kan man ju alltid lägga sina pengar här. Man får ju helikopterplattan på köpet.

Lördag

Idag blir det pool och sol i Vignola! De har en utomhusanläggning där, en som jag ska prova på för första gången. Har även en lite mindre i Zola, åt andra hållet till, dit jag tänkte åka i morgon eller övermorgon. Vad gör ni i helgen?

bild härifrån

Fredag!

Orkar fortfarande inte lyfta ett finger för att fixa till bloggen. Men så småningom kanske. Här kommer i alla fall ett lunchtips (som om det har med saken att göra). Att bo hos en vegetarian har gjort att jag fått upp ögonen för massvis med olika grönsaker som jag knappt visste namnet på förut. Favoriterna är sparris (gotta love'em), zucchini och syltlök. Kanske inte allt på en gång.

I går gjorde jag en halvvegetarisk lunch. Den var tänk att bli vegetariskt, men hey, det fanns ett paket parmaskinka i kylen. Can't fight that.

Ställ ugnen...

Gröp ur dina zucchinis med en sked...

Hala fram fetan...

Upp med dem på plåten. Ringa över balsamico, vettja!

Tadaaaa! Godare än vad det ser ut, i promise ya!

Har för övrigt haft en riktig toppendag! Vi hämtade Matilda på skolan vid 13-tiden, och väl hemma hade vi hardcore vattenkrig på gården, i baddräkt. Amanda körde badmössa.

Amanda

Passar Amanda idag. Det är så mysigt. Vi har lekt i lekparken, studsat runt på piazzan, suttit på en bänk och ätit glass, hejat på alla i affärerna vi gått förbi och när vi gick hem igen var Amanda så trött i benen att hon ville bäras. Då pussade hon mig på kinden och sa:
- É tutta mia, Stina. Tutta mia.
Jag smälter.

SUCK!

Jag kände mig kreativ och tänkte göra om bloggen, för jag var rätt trött på den som den var. Men jeeez, klockan har hunnit bli 01:33 och jag är fortfarande inte ens nära nöjd! Har ändrat den fem, sex gånger och nu pallar jag inte mer!! Som den ser ut nu - superrörig och allmänt... näe - får jag justera i morgon. Jag måste verkligen sova.

Puss natti

Mår... bra igen

Nu har det inte blivit några bilder på ett bra tag, men det får vara så.
Igår när jag gick och la mig, kände jag mig lite dålig. Vid 2-tiden mådde jag så illa att jag gick upp och spydde. Efter det kändes allting rätt bra igen, så jag antar att det var något jag ätit igår kväll. Förslagsvis de soltorkade tomterna.

Idag har jag tagit det väldigt lugnt. Har röjt lite på rummet, och ska snart bege mig ut på en promenad, men det är himla varmt idag. Har legat ett tag på balkongen och läst bok, och svetten rinner. Enligt google.com är det bara 27 grader, men det kan inte stämma. I morgon är det i alla fall en stor sol på väderleksrapporten. Och efter helgen blir det ordning och reda på vädret igen - då är jag dessutom ledig. Ha!
Mitt sommarschema är guld. Ledig fyra veckor, jobbar fyra. På en av de lediga veckorna (v.27) kommer Peter, nästa vecka (v.25) kommer mamma och pappa och hälsar på.

It's gonna be a lovely summer, people!

HUJEDAMEJ

VILKEN HEMSK KVÄLL!

Precis efter att jag lagt upp inlägget om dödsstraff fick jag uppleva något av det läskigaste jag upplevt i mitt liv (jag har aldrig varit med om något riktigt, riktigt läskigt tror jag)

Det small till. Eller inte small, det riktigt... dånade. Dånet höll på i flera sekunder, elen gick och fönsterna skallrade. Golvet skakade under mig och jag fick hålla för öronen. När det blev tyst igen hörde jag skrik från gatan utanför och jag var säker på att någon smällt av en riktigt bomb. Hann gå massvis med tankar genom huvudet innan jag hann upp, vacklade ut i vardagsrummet och tittade ut genom fönstret.
Ingenting.
Så började det smattra. Så började det vräka. Regnet sköljde ner och det tog ett tag innan jag förstod att det enorma dånet måste ha varit åska. Jag har ALDRIG i hela mitt liv varit med om någon sån åska. Även om jag vet att det italienska åskvädret kan ta i ordentligt, för jag har varit med om några rätt mysiga nätter i husbilen på campingplatser, har jag aldrig varit med om maken.
Sen såg jag hur det blixtrade till, och sen ett nytt dån. Höll på i mer eller mindre en minut. Jag som alltid tyckt att åska varit ett rätt mysigt tillslag. Eh. Nu var jag helt skakis.

Sen vräkte regnet i någon timme. Det rann längst gatorna och jag satte mig i soffan med min bok. Det var rätt så mysigt. Jag undrade när elen skulle komma tillbaka och oroade mig för om iskuberna i frysen skulle smälta och rinna ut på golvet. Jag sprang runt och letade i hela huset efter ljus och tändstickor innan det skulle bli mörkt.
Sen fick jag plötsligt väldigt ont i huvudet, la mig ner på soffan, blundade och somnade. Nu när jag vaknade hade vädret lugnat ner sig, men elen var inte tillbaka. Jag tittade ut, och tyckte mig se någon som hade det tänt inne hos sig. Testade lampan i trapphuset. Yup. Letade upp proppskåpet men hittade inget fel. Fick tillslut gå ner till den supermysiga grannen Nicoletta, och hon sprang ner i källan där det stora proppskåpet fanns - och mycket riktigt. Nu har jag ström igen.

Och frysen tjuter som fan, för det är under fem grader.

Puss

Dödsstraff?

Har ni läst aftonbladet på sista tiden?
Läste i morses att staten Texas har lagt ut alla dödsstraffades information och "sista hälsning" på nätet. Det handlar om 468 människor, den senaste straffad till döds för inte ens två veckor sedan. Makabert - och väldigt amerikanskt. Right?

Jag har i alla fall läst några, för jag kunde inte låta bli, och jag får rysningar i hela kroppen. Jag mådde faktiskt lite illa också. Inte för det som de har gjort (okej, det också, men...), utan för att de faktiskt dödades för vad de gjort.
Fastän jag tycker att det svenska rättssystemet är för slappt, är jag självklart emot dödsstraff och att vissa stater i USA fortfarande godkänner denna medeltida handling är bara absurt, och ännu en anledning till att landet i väst inte ligger speciellt högt bland mina favoritländer. Jag har hittills alltid trott att dödsstraff ges i extrema - extrema! - fall. Ni vet, riktigt vidriga brott. Som Fritzl tillexempel. Men på hemsidan kan man läsa om en 21-årig kille som tillsammans med tre andra gjorde ett inbrott, och när de blev påkomna sköt de mannen i huset i panik.
Okej, min mening är inte att försvara det här, men jag kan tycka att dödsstraff (speciellt på en 21-åring) känns lite hårt. De kan ju börja med att inte dela ut vapen till ungdomar åt höger och vänster.

Sen har man ju läst att folk får 500+ års fängelse för vissa saker. Det är ju bara jättetöntigt. Livstid räcker väl ganska bra (med tanke på att livstid är livstid där...)? Och själv tycker jag att livstids fängelse, när man vet att man faktiskt ska sitta där I RESTEN AV SITT LIV, skrämmer mer än dödsstraff. Och jag tror till och med att det hade känts bättre för mig om jag tillhörde någon av offrets anhöriga.

Så nä, att lägga ut de dödsdömdas "sista hälsning" känns ruttet. Inte bara för den som suttit framför döden och skrivit, utan också för dennes familj som troligtvis älskade sin son/pappa/bror (har inte hittat någon kvinna än, faktiskt) och uppenbarligen har det otroligt tufft att ta sig vidare som det är.

Skärpning USA,
(och jag med. Jag kan inte sluta gå igenom listan. Att läsa dödsstraffstatestik är en sak, men att se deras bilder och få massvis med information om vad de var för personer är usch.)

snipp snapp snut/slut (?)

Beh, upp tidigt i morgon för italienskalektion i Bologna. Inte alls taggad. Inte heller överlycklig över att dessa lektioner äter upp min plånbok inifrån. More or less. Hade hellre gått loss i någon trevlig affär... Dessutom måste jag köpa ett nytt 10-kort för tåget. 23 euro åt fanders.

Godnatt!
Hej kudden.

Sen lunch på g!

Jag tänkte köpa med mig någon påse paella på vägen hem från promenaden, men affären var stängd. Och enligt öppettiderna ska affären alltid ha varit stängd på söndagar. Hur har jag missat det? Och det är ändå Carrefour, en stor mataffär, för den lite mindre inne i Bazzano har jag alltid utgått från att vara stängd på söndagar.
Så nu har jag rotat lite i kylen, och det finns faktiskt mat. Det är bara jag som är lat. Idag blir det pasta (woho, skräll!) med gamberetti (miniräkor). Det ska väl gå att få till.

Och ni, vädret är fantastiskt idag. Jag vet inte var yr.no yrar om.

Puss

Sol? Regn? Snö?

Helt seg idag. Men har bestämt mig för att ta en låååång promenad. Tyvärr säger yr.no att det blir regn idag, men än så länge ser det okej ut. Framåt onsdag ska det i alla fall bli lite varmare igen och första stora solen på riktigt länge hittar man nästa söndag. Håller alla tummar.

Puss

Nog det sötaste jag sett

hihihi

Om mindre än en måndag kommer det en kille hit som jag känner.
Han har precis bokat hotell i Rimini åt oss.
Han tycker att vi ska mysa där, sola och äta god mat.

Det tycker jag med!

På balkongen

Att leka med vatten var bland det roligaste jag visste när jag var liten. Mamma kunde tappa upp handfatet i badrummet, så stod jag på en pall och plaskade med mina leksaksdjur (den hårda, lilla varianten) i timmar (kändes det som, man har ju ingen tidsuppfattning).
Så idag efter skolan fyllde vi några bunkar med vatten och plaskade på balkongen. Det gick sådär. Vattnet rann ut, och ner över grannarnas balkong under. Woops. Fast på bilderna är det fortfarande frid och fröjd och torra sockar.

Lorenzo står i köket. Det blir lax i kväll, troligtvis med grillade grönsaker till.
KABAM! FROSSA!

Torsdag idag, minsann

Har varit full rulle hela dagen. Eller, egentligen inte. Det har tyvärr varit mest tåg.
Tog 8-tåget idag för att säkert hinna till Ferrara. Var där klockan 10 och hos Julia (som bor så långt från stationen vid 10.30 :( ). Sen hann vi bara leka (eh, äta) i typ 2,5 timmar innan jag fick rusa tillbaka till stationen igen, och uppleva ytterligare timmar på tåg.
Jaja. Om tjugo minuter är det dags att gå och hämta tjejerna. Vädret är fortfarande väldigt mysko.

Puss

Äsch!

Äh, slänger upp några fler sketchupbilder!
Alltså, samma lägenhet, annan inredning.
Jag kommer ALDRIG bestämma mig.
(och vissa idéer är inte direkt realistiska med studentbudget...)

Hade några blå dagar förra veckan:

På golvet ligger min fårskinnspläd Ludde,
men det är bara lite lite av hörnet som syns...
Djurhorn (hoppas hitta någonstans till rimligt pris...),
kistor (finns mängder på blocket för 200-400 spänn) och dyr tapet från Sandberg ...

...eller en lite mer orealistisk, gråmålad pärlspont.
Påhittade kuddar, extremt prisvärd hylla från IKEA och ett påhittat brickbord.

IKEA-bord, billig matta och vitrindörrar till min billybokhylla i björk.

Sedan kom en röd period:

Koskinn, bord, överkast och stolar från IKEA såklart!

GE MIG 1:A SEPTEMBER NU!
It's gonna be epic.

Rural chic

Just nu ser min kommande lägenhet ut såhär i mitt huvud (och i sketchup). Jag har ungefär 10 versioner hittills, och det kommer nya idéer varje dag. Eftersom jag tar lite tid (meeep) att göra alla möbler brukar jag redan tröttna på en version innan jag blir klar. That's me.

Dagens får vi i alla fall kalla för rural chic.
Glömde lampan i kollaget! Den ska föreställa (hey, det är inte så lätt!) taklampan FOTO i storlek 50 cm (aluminium). Och ja, jag vet att rullbordet jag gjort i Sketchup har tre lådor medan orginalet bara har två, men jag gjorde först avlastningsbordet NORDEN som jag bara förminskade till FÖRHÖJA-storlek. Jag har inte all tid i världen (tss).
Extra nöjd med källsorteringen! Hittills har jag haft lådorna i Klädkammaren/förrådet med ingång från hallen, men de passar ju elegant under fönstret, right? Tycker att de är rätt så snygga.

Snuttegullisar

Fråga mig inte varför bilden är så efter :/

Senste dagarna

Tummen ur! Här kommer några bilder från de senaste dagarna.

På utflykt i söndags!

Den svenska kören sjunger nationalsången!

Amanda lärde sig mitt namn förra veckan. Det tog ett tag, men hon ser till att ta igen det nu. Varje mening börjar eller slutar med Stina. "Vieni, Stina!", "Attenti, Stina!", "Guarda, Stina, guarda!" Och jag har hittills aldrig hört någon uttala mitt namn så sött som Amanda gör, med betoning på i:et; Italian style. Jag har märkt att jag börjat uttala deras namn på "italienska" också, det vill säga Matiiiilda och Amaaaanda. Kanske blir en äkta italienare av mig någon dag.

Igår var det ju nationaldagen! Har inte firat den på något märkvärdigt sett hittills i mitt liv, men det blir ju lite speciellt när man inte är i Sverige. Det var en konsert på La Rocca igår kväll, det är nämligen så kul att en svensk kör (från Göteborg närmare bestämt) är i Italien några dagar, och igår sjöng de här i lilla mini-Bazzano. Det blev några svenska visor, en grym version av Styrman Karlsson samt - såklart - nationalsången. Publiken ställde sig så fint upp, och Anna och jag sjöng såklart med. Stolt svensk som man är!
Traktens musiker var också med, Enrico på fiol till exempel. Det var verkligen jättemysigt! Och det är underbart vackert där uppe på kullen, till och med när det duggregnar (tack och lov var vi inne i borgen). Tss.

Idag har jag och Matilda lekt skola. Jag lärde henne hur man räknar med plus, och det var en mäkta stolt Matilda som klarade att räkna ut ett mattetal som Lorenzo sedan gav henne vid middagsbordet. Det riktigt strålade om henne! Och jag blev helt rörd som lyckats introducera henne i mattevärlden, som ju är så kul när man räknar 3+1 men som kommer bli ett helvete för henne om tio år när hon börjar med derivata och annat trams. Hon skulle bara veta!
I gengäld har hon hjälpt mig med min italienskaläxa. Himla märklig känsla att få hjälp av en femåring, det händer ju aldrig! När jag inte förstår en mening i boken läser jag bara upp den för Matilda, och hon översätter den som värsta lexikonet. Vad hade jag gjort utan henne? Jag kommer sakna dem små busungarna i höst :(